Tankar om adoption
Ett fantastiskt sätt att bli förälder
Adoptivföräldrar skriver alltid att adoption är ett fantastiskt sätt att bli förälder. Anna Elias skriver i boken ”Det livet ger” att ”För oss gick känslan av att ha varit ”drabbad” av biologisk barnlöshet successivt över till en upplevelse av att få chanser som inte är alla människor förunnade”. ”Istället för att fastna i att man blivit ”fråntagen” upplevelsen av en graviditet och förlossning eller att i sitt barn kunna upptäcka sina egna personlighetsdrag och anlag, började upplevelsen av att vara utvald att dominera.”
Adoption beskrivs ofta som ett äventyr som inte alltid blir som man tänkt sig.
Väntan...
Vägen till ett adopterat barn är istället för en graviditet en adoptionsprocess som består av telefonsamtal, möten, intyg, blanketter och i många fall en lång väntan. Väntan på att få skicka sin ansökan till ett land och väntan på att en myndighet i det landet ska fatta beslut om att adoptionen ska genomföras.
Barnet som huvudperson
Väntan på att få bli förälder har för många sökande förlängts under de senaste åren och många sökande känner stor ovisshet och maktlöshet.
Ett stöd kan vara tanken att det alltid är ett barn, som är huvudpersonen i adoptionsprocessen. Barnets representanter i utlandet och vi som adoptionsorganisation arbetar alltid utifrån barnets bästa, med målet att få sammanföra de barn som behöver en ny familj med en familj som bäst kan möta barnets behov.
Orsaker till att barn lämnas till adoption
Familjer lämnar barn till adoption med barnens bästa i åtanke, därför att de är i en så svår situation att de inte har någon möjlighet att ta hand om dem.
Vanliga orsaker är omgivningens attityder eller religiösa, ekonomiska, kulturella och sociala förutsättningar. Vanligt är också att barnet har ett litet eller stort särskilt behov och behöver medicinsk hjälp eller har svårt att bli accepterat i ursprungslandet.
Barnet är redan i denna svåra situation huvudperson.
Betydelsen av en familj
Det bästa för ett övergivet barn är att få en ny familj. När ett barn får en ny familj innebär det att det kan knyta ett djupt, varaktigt, känslomässigt band till någon vuxen och känna tillit och bygga upp en självkänsla. Detta är den viktigaste grunden för en människas utveckling och görs bäst i samhörighet med en familj. Alternativet för ett barn att växa upp på ett barnhem kan aldrig mäta sig med möjligheten att få växa upp i en familj. Detta framgår även av de internationella regler som finns om adoption.
Nationell adoption
I reglerna för adoption framgår även att barnet i första hand ska få en adoptivfamilj i sitt hemland; nationell adoption. I många stora adoptionsländer pågår stort arbete för att främja nationella adoptioner och tack vare detta och positiv ekonomisk utveckling i många länder får allt fler barn denna möjlighet. För de barn som har någon form av särskilt behov är det dock fortfarande svårt att få en familj i ursprungsländerna.
Internationella regler för adoption
Barnens Vänner och våra kontakter i utlandet arbetar utifrån de internationella reglerna för adoption som slår fast att
- Barnets bästa ska beaktas
- Huvudsyftet med en adoption är att ge barn, som inte kan tas om hand inom sin biologiska familj, en egen familj
- Det måste konstateras att barnet är tillgängligt för adoption
- De som är ansvariga för barnet ska välja ut den lämpligaste miljön för just detta barn
- Barnets biologiska föräldrar ska – om de är kända – få tillräckligt med tid och fullgod rådgivning innan de fattar beslut om barnets framtid
- Barnet ska i första hand placeras i en familj i sitt eget hemland genom nationell adoption
- Den som medverkar vid en adoption får inte göra sig otillbörlig vinst, varken ekonomisk eller annan
Utvald för barnets bästa
Att vi och våra kontakter i utlandet arbetar utifrån dessa regler innebär att våra adoptivföräldrar vet att de blir utvalda med barnets bästa i åtanke. Alternativen för barnet att växa upp i sin biologiska familj eller i en familj i hemlandet har inte funnits.
Hur hade barnen haft det om de inte hade kommit till Sverige?
Många adoptivföräldrar funderar på hur barnen skulle ha haft det om de inte hade adopterats och kommit till Sverige.
Tankar kan uppkomma om möjligheterna att stötta den biologiska familjen eller barnhemmet ekonomiskt. Svårigheten med detta är att det oftast är kulturella och sociala orsaker, som är grund till att de biologiska familjerna inte kan ta hand om sina barn. Hur väl barnhemmen än fungerar, ersätter de heller aldrig en familj i frågor som t ex. personligt engagemang i barnet.
En vanlig tanke är även att barnen kunde ha vuxit upp i en miljö där de inte hade haft ett annorlunda utseende. Värt att tänka på är att det i många länder kan vara svårt för ett barn att bli accepterat om det är fött i en familj, som möts av omgivningens förakt eller om barnet har vuxit upp på barnhem. De barn som adopteras skulle i de allra flesta fall inte ha fått samma förutsättningar som andra barn, om de hade vuxit upp i sitt ursprungsland.